Social fobi och viktnoja

Jag tror att jag egentligen alltid har haft en liten del social fobi...
Så länge jag kan komma ihåg, så har jag haft svårt för att träffa nya människor som jag inte känner,
eller umgås med personer som jag inte träffat på länge.
Jag har alltid pga min dåliga självkänsla, varit rädd för vad andra ska tycka och tänka om mig.
Många människor är så fördömmande när det gäller tjocka personer.
Vi är slöa och lata och dumma och har dålig moral!
Vilket är helt fel!
Jag tänker åtminstone inte så när jag ser någon med övervikt!
Och heller inte när jag ser nån som väger alldeles för lite!
Jag vet att det kan vara minst lika jobbigt att vara "för" smal och behöva kämpa för att lägga på sig
några extra gram!
Min fobi började i samband med att jag blev sjuk och fast i bulimin och hetsätningen när jag var runt 20 år.
Och ända sen dess så har jag varit "rädd" för att umgås med människor.
Under tiden som jag var sjuk så fördubblade jag min vikt, och jag har inte lyckats få många av dessa kilon
att försvinna.
12 kg har jag lyckats gå ner under det senaste året, men det är en lång väg kvar, innan jag kommer må bra
och känna mig någolunda nöjd med hur jag mår och vad jag väger.
Självklart är inte mitt mål att väga 53-70 kg (som enligt BMI är normalvikt för min längd), men jag vill i allafall gå ner tillräckligt för att kroppen ska orka med resten av livet.
Jag vill inte dö i förtid och få hjärtproblem pga min övervikt...
Det är så tråkigt att min utseendefixering sätter stopp för så mycket!
Jag saknar att känna mig "snygg" i mig själv! Att må bra, och vara lycklig med den jag är!

Ibland kan jag bli oerhört störd på personer som säger att dom behöver gå ner ett eller ett par kilo.
Jag vet, det är dumt att bli arg på sånt, eftersom det är upp till var och en, vad den personen vill göra.
Men för mig så blir det bara ännu mer tydligt, hur långt det är till MITT mål, när jag hör sånt...
Och det gör mig frustrerad och arg!
Onödigt att ödsla energi på sånna saker, jag vet...
Och det är dom som är "normalviktiga" som jag stör mig på, när dom hetsar sig själva och sin omgivning
med att ojja sig över hur "tjocka" dom är när dom nyper sig i sina obefintliga "BILRINGAR"...

Kom tillbaks när ni har traktordäck som jag ;-)

Nä, slut på klagandet för denna gång!

Nya tankar

Har funderat en hel del den senaste tiden, på alla idéer som jag vill genomföra.
Det finns så många saker som jag (vi) prioriterat bort i år, pga att vi varken haft lust,
orkat med eller haft inspiration till. Förra året spenderade vi t.ex mycket tid till att pyssla och ha fint i trädgården, men i år så har inspirationen varit som bortblåst.
Det är dåligt med fina blommor och trädgårdslandet har varit lite av en katastrof, jämfört med hur det var förra året.
Jag tror jag (vi) har ägnat alltför stor del av tiden hemma med att antingen titta på film eller sitta vid datorn.
Det här är nåt jag verkligen vill ändra på!
Det senaste året har både jag och sambon varit helt slut, både fysiskt och psykiskt när vi kommit hem från jobbet vid 16.45 på vardagarna
Ingen av oss har haft någon som helst lust att göra nåt annat än att slappa och koppla av.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen:
Nu SKA jag ta tag i min träning!
Det finns så mycket positivt som kommer ut av att vara mer aktiv, och jag vill verkligen ha in träningrutinen
i mitt liv igen!
När vi kommer hem från Mallorca, så har sambon och jag ett par dagar ihop, innan han åker till Norge
i en vecka och fiskar med några vänner.
Under den veckan så ska jag bara leva "mitt" liv och jag ska göra allt jag kan för att försöka vända mina
dåliga vanor, till nått nytt och bättre.
När han kommer hem igen, så är min semester slut och på måndan så börjar jag arbeta igen.
Det känns som det här året bara har rusat förbi, i en sjukt snabb takt och jag har inte hunnit med!
Åren rinner iväg och jag börjar faktiskt känna mig "gammal" och ibland lite ledsen och bitter över
att livet inte blivit som jag hoppats på.
Det är dax att omprioritera livet på "riktigt" och satsa på att hinna med och lyckas med det jag vill
få ut av livet!

Packat & (nästan) Klart

Idag har vi packat klart (nästan isf) våra väskor inför Mallorcaresan.
Skönt att slippa stressa sista dan med allt som man ska ha med sig.
I morgon ska vi åka in till stan och äta frukost och strosa en stund på stan.
Jag ska handla hårfärg och lite smått och gott.
Sen ska vi fixa till det sista här hemma, med blommor och vattning och lite trädgårdsfix.
Tisdag lunch kommer mina föräldrar och hämtar oss, för att skjutsa ut oss till flygplatsen
och sen far vi iväg för en vecka nere hos lillebror!
Det ska bli skönt att komma iväg, och jag hoppas jag kan hålla min utseendeångest, i schack,
så jag slipper må dåligt när vi är där.
Jag trivs inte alls med hur jag ser ut, men jag kan ändå inte ändra på det här och nu, eller hur?!

Det är första gången vi åker på semester sen vi flyttade till huset!
Vi har helt enkelt inte haft råd...
Dagsturer har vi ju gjort, men inte mer än så.
Små "minisemestrar" är nåt som vi har pratat om att börja unna oss oftare i framtiden.
En natt på hotell, en långweekend nånstans...
Jag tror det är viktigt att man prioriterar sånna saker åxå, inte bara renoveringar och nya projekt
i hemmet...