Jävla värk

Jag fullkommligt hatar denna värk i kroppen!
Det började igen igår på jobbet, med yrsel och skallebank
och feberkänningar.
Sov hela eftermiddan när jag kom hem.
Sen blev jag väckt vid 20-tiden för lite mat.
Sen gick jag och la mig igen.
Samma visa idag men med migrän istället.
Tog hem arbetsdatorn igår, så jag kan iaf jobba hemma.

Men snart är det slut med det.
Sista veckan, sen är det bara att ta sig till jobbet och montera kanaler
tills man spyr av värk.
Positiv, eller hur?!

Känner mig mest bara arg och förbannad på det mesta som rör jobbet.
Hur jävla underbart är det inte att tvinga folk som inte vill eller kan,
att arbeta med det nya tunga jobbet?
Men, vad ska man göra?
Gå ut och bli arbetslös? Sälja huset? Leva som en fattig råtta?
Och vem fan vill anställa en arbetsskadad människa som mig, i dessa tider...

Usch!

/ A

Har varit lugnt

... senaste veckan.
Vi har fortfarande inte hört ett ord, varken från Dennis, hans mamma eller från skolan.
Konstigt nog så tycker jag det är ganska skönt.
Inga bråk hemma, oron har släppt och vi kan äta vad vi vill, när vi vill och om vi vill.

P säger inte så mycket, men jag tror han saknar Dennis ganska mycket.

/ A

Dagens tankar

Helgen har varit sådär...
Jag har haft så många tankar, och återigen känt mig som den mest värdelösa personen i världen.
Jag hatar verkligen dom dagar som jag känner såhär.
Jag vet att det inte är 100% verklighet i tankegångarna,
men mitt dåliga självförtroende lyser igenom lite väl starkt ibland.
Och jag måste även låta dessa tankar komma ut.

Var ska jag börja?

I fredags så jobbade jag hemmifrån, eftersom Peppe och jag skulle åka upp till Södertälje
och äta julbord med hans jobb och jag tyckte det kunde vara skönt att slippa stressa hem efter jobbet
för att göra mig i ordning.
När jag vaknade så fick jag min mens med tillhörande mensvärk som kom efter nån timma.
Läcker som ett såll under dessa dagar och är dödligt trött.
Jag jobbade fram till 10:30, sen gick jag och sov en stund.
Tog det lugnt och proppade i mig ipren och alvedon, för att värken skulle ge med sig litegrann.
Som vanligt när jag ska ut bland folk, så är jag superstressad och jättenervös.
En biverkning av mina år med ätstörningar är att man blir väldigt osocial och lite inbunden.
Alla "nya" saker och situationer känns otryggt, och speciellt när man ska äta åxå,
så känns det oerhört läskigt.
Iallafall så kom Peppe hem vid 15-tiden och vi gjorde oss i ordning för att åka.
peppes chef ringde och frågade om vi kunde plaocka upp en kille i Svalsta, som skulle åka med oss upp.
Och visst, det kunde vi göra. Så vi åkte till Svalsta, och bytte Peppes arbetsbil med två sittplatser,
mot Mats bil, så vi fick plats alla tre.
Killen verkade okej, men lite underlig. Jag tänkte att han blir nog mindre rolig när han fått lite i sig...
Han bjöd på en Smirnof Ice på vägen upp, och det tog väl bort lite av min nervositet.
Uppe i Södertälje 17:40.
Vi skulle vara där till 18:00, så det blev bra.
Det rullade in lite folk, och vi bjöds på glögg.
Peppes arbetskamrater härifrån stan, kom vid 18-tiden.
Tråkigt nog är det ingen som jag känner speciellt. Vi har väl bara träffats nån gång förut.
Sen var det dax att gå in i matsalen och sätta sig för att äta.
Dom tog upp beställningar på vad vi skulle dricka, och jag märkte att några av Peppes arbetskamrater
tittade lite speciellt på mig.
Vad är det nu då tänkte jag...
Jag beställde in rödvin och det gick ett tyst sus runt bordet, och blickar som tittade på varann...
Fick höra att dom hade trott jag var med barn, eftersom jag är ju lite "stor".
Underbart... Precis vad jag behövde veta...
Känner man sig bekväm då?
Inte direkt.
Dax att äta då. Julbord.
Funkade bra med maten. Allting var jättegott och fräscht.
Och lokalen var jättefin med vita liljor och en massa tända ljus.

Kvällen var enormt tråkig, då jag inte hade någon alls att prata med, förutom Peppe då förståss.
Enligt många så är jag "konstig" eftersom jag är hela 36 år gammal, och INTE har barn.
Många kvinnor/tjejer, vet inte vad dom ska prata med mig om då verkar det som,
när man inte kan prata BARN...
Herregud! finns det INGET annat man kan prata om?!
Första frågan alltsom oftast: Har du barn?
Om svaret är nej: Nehe...
Och sen blir det tyst.
Jag blir sååå trött...

En försäljarsnubbe på runt 50 bast, satt och gastade om hur fula alla var och ställde sig upp
och skrek "BORING" var 10:de minut och förde ett jävla liv och uppförde sig allmänt svinigt.
Tafsade på småtjejerna (som var där med sina respektive) och vräkte ur sig skit om allt och alla,
när han inte fick nåt gensvar på sina tafatta försök att ragga.
Hur han såg ut?
Småfet snubbe i 50-års åldern, tunnhårig och svettig med stor, porig alkis-näsa.
Mellanblå kostym och knallrosa (?!) slips.
Och han har mage att kalla andra för fula?!

Halv tio tyckte Peppe och jag att det skulle va skönt att dra oss hemåt...
Men den där typen som vi samåkte med, han var full som fan och hade inga planer på att åka hem så tidigt...
Vi satte oss ute i foajen och pratade med securitasvakten.
Det var nog det trevligaste samtalet på hela kvällen...

23:15 efter 4 försök till att hämta honom och varje gång med svaret: Jag kommer snart...,
så fick han på sig jackan och vi kunde fara hemåt.
Peppe körde, Mats satt i framsätet och skruvade upp och ner volymen på sin "värsting"-stereo,
bytte låtar efter vi kommit igenom introt,  diskuterade alla sina "fina" bilar och båtar han haft,
och dyra resor som han gjort.
Och var 5:e minut vände han sig om till mig som satt i baksätet för att ropa:
"Hallå där! Du har väl inte somnat? Ta en öl vettja..."
Och däremellan säga: " Du ser trött ut, ta och försök sova lite..."
Skitzo mysko typ...
Lätt att koppla av när man e skit-irriterad, frusen, trött och på pisshumör...
Ja, eller hur?!
Jäkla skrytnisse som sitter och snackar om alla DYRA saker han har och har ägt,
men sen så bor han i ett skitsunkigt kedjeradhus som inte verkade vara speciellt fräscht,
det vi såg när vi stod i hallen.
80-tals tapeter, furupaneler. En fru och två tonårsbarn och en gammal skabbig hund.
Och han som hade så mycket pengar...?

40 minuter senare var vi iaf i Svalsta, bytte bil och åkte hem till Stigtomta.
Fy fan vad skönt att krypa ner i sin säng under duntäcket och sova!
Koppla bort och glömma kvällen, fast jag e fortfarande förbannad...
Nä, ingen höjdarkväll där inte...

Så, då har jag vräkt ur mig lite skit om fredan...
Fortsättning kommer...
Var så säkra...