En helt vanlig stressig arbetsdag

Idag är en sån där dag, som man gärna hade varit utan...

Var på jobbet redan 6:30, la in min mat i kylen och hämtade en kopp te.
Precis som jag brukar göra, varje morgon på jobbet.

Sen fick jag börja ta tag i dagens problem direkt.
FM klagade på EM-skiftet som hade lämnat avdelningen ostädad  igår kväll och inte hade returnerat överblivet material till lagret och kört ut en full pall som skulle iväg till kund idag.
Jag fick börja med att städa undan, kolla ordern som inte var avslutad, leverera ut den till lagret och kasta tomma kartonger och överblivet material som skulle kasseras.

7:00 gick jag ut på lagret för att kontrollera en leverans med brandisoleringsplattor som vi väntat på sedan i december tillsammans med kvalitetsavdelningen.
Dessa var icke godkända. Vi gick ut till avdelningen igen för att provmontera några dosor med isolering för att lägga dom på en 24-timmars kontroll tillsvidare.

07:10 kunde jag dricka mitt nu kalla te och börja göra mina dagliga uppföljningar.
Morgonmötet 7:30 (som kallas för SIM 1) som jag har med avdelningen, blev försenat 10 minuter. Ingen större fara som tur är.

Efter mötet 7:40 hade jag lite diskussioner med min chef Andreas, om personalstyrkan och orderläget.
Just nu behöver jag vara tillgänglig i produktionen och ägna 2-3 timmar/dag med monteringsarbete, för att vi ska få ihop timmarna.
Fyllde i en beställning av nya stolar till avdelningen, och lämnade in till teknik.
Hade ett snabbt möte med kvalitetsavdelningen inför fredagens Kaizen-övning och sen satte jag mig ner och började skriva ut nya arbetsordrar.
Avbrott för frukost 8:30.
8:50 fortsatte jag skriva ut arbetsorder.

9:00 hade jag ytterligare en träff med Andreas och kollade av alla nya order och timmar som hade kommit in i systemet och om vi behövde ta in fler Manpower-arbetare.

Gick ut på lagret för att rota i lite materialproblem.

Manpower var klara med en av sina ordrar, och behövde sättas igång med nästa order.
Skrev ut en monteringsinstruktion och förklarade hur dom skulle montera.

9:15 var det dax för dagens andra morgonmöte (som kallas för SIM 2) med chefer, service & underhållsavdelningen, kvalitetsavdelningen, CAD-ritare, samordnare från förinstallerat, logistikavdelningen och teknikavdelningen.
Vi gick igenom siffror, diagram, problem och åtgärder, inlåning av personal från andra avdelningar, prioriterade ordrar, leverantörsproblem internt och externt mm.
Slut på mötet 9:30.

Fortsatte med mina arbetsordrar och gick ut på lagret för att lämna in mina beställningar.

Diskuterade materialproblem med Gunilla som plockar åt produktionen.

Skrev ihop en avvikelserapport som vi hade på repiga detaljer och lämnade in till kvalitetsavdelningen.

Produktionen behövde få in nya kartonger och påsar för att kunna packa.
Skrev ihop beställningar och gick ut till lagret med beställningslapparna.

Diskuterade med kvalitetsavdelningen om dom repiga detaljerna och vad vi behöver göra åt problemet.

Plockade fram en arbetsorder till mig med skivfästen som skulle handtejpas.
Gick in till Andreas och be om dispans för att använda en brytbladskniv med långt blad, för att skära itu skivfästena.
Satte mig ner och gjorde 3 hela skivfästen.

Problem igen i produktionen och diskussioner om "varför det är på ett visst sätt".
Förklarade läget för personen.

Möte med teknik angående ev ombyggnad av en monteringsmaskin och dispansen för brytbladskniven.

En operatör ville veta vad han skulle göra härnest. Jag berättade om körordningen.

Tejpade skivfästen i ca 10 minuter.

Samma operatör hade slut på påsar och ville lära sig hur han beställer in. Jag visade hur man skulle skriva.

Logistik ringde  och ville veta när en produkt kunde levereras.

Fortsatte tejpa några skivfästen.

Hämtade in plockat material från lagret och ställde i ordning vid maskinerna.

Fortsatte tejpa skivfästen i ca 20 minuter.

Telefon från logistik igen angående prioriterade ordrar.

11:30 Lunch



OCH detta var bara förmiddagen mina vänner!


;-)

I princip är det såhär varje dag. Och fy fasen för den som säger att "en samordnare aldrig gör något".

Så det så...

Är det konstigt att man är trött, slut och färdig när man kommer hem från jobbet?
Eftermiddagen ser ungefär likadan ut...

Ganska sjukt när man tar sig tid att kolla igenom vad man egentligen lägger ner sin tid på att göra, varje dag...


Tiden går så fort

Nu är även denna helg slut och jag har spenderat den med att sova, äta och titta på film.
Kanske låter tråkigt, och det har det varit, men det har åxå varit PRECIS vad jag behöver.
Jag behöver träna på att inte göra alla "måsten" som jag implementerar i mitt huvud.
Jag sätter som vanligt ribban för högt och orkar inte med.
Nu är det slut med det.

Jag behöver återhämta mig, själsligen, från alla jobbiga saker och jag behöver hitta tillbaks till lite positiva vibbar igen. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att hitta dom bara.
Jag har sagt det tusen och åter tusen gånger, att jag vill ändra mitt liv och det är ju bara jag själv som kan ta tag i att göra dom här förändringarna.
Så när jag är redo, och själen är i balans, då kan jag börja dra mig framåt igen.
Sakta, och i ett lagom högt tempo...

Tack till er som läser min blogg och stärker mig och lyfter mig upp över ytan... =)

Personligt gnäll

Nu är det bevisat, för mig själv i allafall...
Är jag stressad under en period, så orkar inte min kropp med.
Hela kroppen domnar bort, migränen sätter in och jag känner mig febrig och jag vill bara krypa ut ur mitt skinn.

Nu har det varit några sådana dagar igen, då jag bara har sovit, vilat och haft ont i allmänhet.
Har varit hemma från jobbet torsdag och fredag förra veckan och har bara tagit det lugnt i helgen.
Trodde jag skulle orka jobba idag men en sömnlös natt satte stopp för det.
Hade sån värk så jag visste inte hur jag skulle ligga.
Gick upp och tittade på tv fram till 03.00.
Försökte somna igen, men det gick inte. Var fortfarande vaken när sambons klocka ringde 05.30...
När han hade åkt till jobbet så kunde jag somna. Vaknade efter 3½ timma.
Inte mycket sömn på ett dygn...
Idag har jag haft som kramper i armarna och har knappt kunnat hålla i nånting.

Jag vet att värken även beror på att jag inte har varit hos kiropraktorn på ett tag, och att det är spänningarna i bröstryggen som trycker mot ryggmärgens känsliga nerver.
Har fått en akuttid i morgon eftermiddag, och jag hoppas att jag kan bli av med lite av värken för denna gången.

Har inte haft råd att gå dit, då jag har prioriterat tandläkaren istället.
Fick tillbaka lite av pengarna från tandfonden idag, så nu kan jag gå till kiropraktorn i allafall =)
Ska bli bättre på att gå regelbundet igen.
Mådde bättre när jag prioriterade dom besöken.

Magen har varit strulig igen åxå och jag tror även att det beror på all stress som jag har känt under dom senaste månaderna med alla problem som har varit både hemma och på jobbet.
I mellandagarna föll jag tillbaks in i mitt gamla "ätstörningsbeteende" igen, och försökte döva alla jobbiga saker, med mat.
Jag upptäckte ganska snart vad jag höll på med och försöker nu hitta tillbaks och hamna på "banan" igen.
Men dom 2 veckorna som jag höll på, så har jag alltså lyckats pajja det som jag byggt upp under dom här 2 åren som jag varit frisk.
Vågen visar +5 kg extra...

Är man gammal "missbrukare" så får man återfall då och då.
Jag blev förvarnad om att det kunde hända, när jag fortfarande gick på min behandling hos Anorexi och Bulimi Enheten.
Rådet som jag fick var, att om och när jag hamnade i en "svacka",
försöka ta sig igenom det jobbiga så fort man bara kan och orkar.
Att våga prata öppet om sitt "misslyckande" och våga be om hjälp.
Och det har jag gjort, till viss del i allafall.

Kanske skulle jag behöva lite mer stöd just nu, så jag orkar ta mig ur det ordentligt.
En liten push i rätt riktning, utan en massa förmanande ord.
Jag vet vad som är rätt och fel, jag behöver bara lite "du fixar det här"-snacket, om ni förstår vad jag menar.
Jag känner mig redan misslyckad, så det behöver ingen påpeka...
Jag skäms åxå nåt oerhört för vad jag har gjort, och jag är väldigt ledsen över att uppleva allt ännu en gång...

Styvsonen var borta igen hela helgen, utan att höra av sig.
Jag har bara kokat inombords över allt men har inte riktigt vetat hur jag ska ta upp allt som gjort mig så ledsen, arg och besviken. Över sambons sätt att "ta tag i problemen", och allt runt omkring.

Men igår eftermiddag så började lava att strömma ut ur vulkanen och jag bara kände att nu är det slut på
allt tjafsande. Naturligtvis ringde mamma mitt i när jag var i laddningsfasen, så jag fick diskutera lite med henne innan jag fångade upp både styvsonen och sambon i hallen när dom var på väg ut.

Jag öste ur mig allt och talade även om för sonen att nu räcker det med allt skit som han utsätter oss och mig för och att det är dax att ta lite vuxen-ansvar. Jag talade om att jag var skitförbannad för att han skiter i att visa respekt och bara är borta flera dagar, utan att höra av sig. Jag berättade att jag ligger vaken om nätterna av oro över var han är och om det har hänt nåt, och jag kunde även säga att fastän jag inte är hans mamma, så oroar jag mig och bryr mig precis som en "riktig" mamma gör!
Jag tog upp allt om ekonomin som gnager när vi går på knäna här hemma, om att jag vill att dom hittar på nåt tillsammans istället för att sitta vid varsin dator och spela.
Ja jag tror banne mig, jag fick ur mig ALLT!
Och välbehövligt var det!
Men, krävande på kropp och själ. Jag var så arg och rädd och ledsen när jag pratade med dom så jag skakade som en tok!

Ibland tror jag inte att jag är riktigt frisk, men utredningarna från läkarna visar på motsatsen (i allafall den psykiska biten är fullt frisk), konstigt nog...

Nä, nu måste det bli ett slut på allt jobbigt så jag får börja leva nångång.
Jag tycker det är dax att jag får lämna allt det jobbiga bakom mig och välkomna framtiden!