Ilska och ledsamheter
Dagen idag har inte bara varit trevlig...
Eftermiddagen grumlades av en nedslagen och ledsen svärmor som med tårar i ögonen
kramade om mig när hon kom hit idag.
Som några av er vet, så har min bonusson strulat till det för sig på alla plan,
och det har varit många tunga och jobbiga månader för alla inblandade.
För att ge sitt barnbarn en chans att komma tillrätta med sitt liv igen,
så har han fått flytta hem till farmor och farfar i ett tag, för att komma ifrån allt.
Det har varit en gladare och öppnare kille som vi träffat under dom senaste veckorna,
som har blivit mer positiv till livet och har börjat tro på framtiden igen.
Han går i skolan igen, han sköter sina tider när han ska vara hemma, han sover som han ska,
går upp tidigt på morgnarna när han är ledig, hjälper till hemma och har slutat ha "ont i magen"
hela tiden.
Både hans lärare och rektor säger att han gör framsteg i skolan och att han är ett föredöme
för dom andra eleverna och dom tackar svärföräldrarna för att dom hjälp sonen att må bättre.
Men...
Jag antar att det kommer ändras igen nu...
Tillbaks till "katastrof" igen...
Bonussonen har spenderat helgen hemma hos sin mamma (jag kallar henne för "M" här i bloggen)
och mina svärföräldrar hämtade upp honom hos hans mamma, innan dom skulle åka ut till oss idag.
I bilen upplevde svärmor att sonen var låg och tyst och agerade lite underligt.
När dom var halvvägs ut till oss, så ringde svärmors mobil...
Det var "M" som ringde för att tala om att från och med idag, så skulle sonen inte längre bo hemma hos
dom, utan att han skulle flytta hem till henne igen. "M" och sonen hade pratat ut och var nu vänner igen,
så nu skulle dom gör ett nytt försök till att han skulle bo hos henne.
När svärmor protesterade mot hennes "idé", och berättade hur mycket bättre sonen har mått
den senaste tiden, och att det fungerar så bra med skolan igen och att sonen verkar ha blivit tryggare
och mer positiv till livet, så säger "M" att "hon inte har råd att låta sonen bo hemma hos dom för att hon inte klarar sig ekonomiskt utan underhållsbidraget från P och utan flerbarnstillägget som hon blivit av med då sonen inte bor hos henne längre..."
Dessutom berättade "M" att hon inte har "några pengar att ha egentid för, nu när hennes ekonomi är så knaper,
och att hon hade just börjat på en danskurs som kostade massor och att hon köpt gymkort, och att hon inte
kunde unna sig det nu, om hon inte fick dom extra pengarna från P och från försäkringskassan"
"Så om ni kan vara snälla att skjutsa hem sonen direkt till mig efter att ni varit hemma hos P,
så vore det snällt..."
Svärmor blev jätteledsen och jättearg och talade om för "M" att hon inte skulle ringa dom nåt mer,
aldrig be om något igen, och att hon aldrig ville varken se eller höra hennes röst igen.
Sonen började gråta och kom med en massa förklaringer till höger och vänster för att försvara sin mamma.
Och visst, jag förstår att ett barn skyddar sin mamma.
Det gör man!
Så när dom kom hit var stämningen väldigt låg och svärmor var rödgråten och skakig och väldigt,
väldigt ledsen...
Om "M" kan jag bara säga...
Sjuka, j***a människa!!! Hur f**n är hon funtad?!
Nu har hon hållt på såhär under dom 6 åren som jag och sambon varit tillsammans.
Det är bara hon, hon och hon... Hela tiden!
En stor idiot till morsa, det är vad hon är, som inte kan prioritera sina barn nångång före sig själv.
Det handlar hela tiden om pengar och om HENNES mående!
Hur andra mår, och vilka hon sårar på vägen, det skiter hon fullständigt i!
Jag kan säga som det här, att sonen var bakis idag när han kom till oss och ögonen var rödsprängda.
EN ENDA HELG HOS SIN MAMMA, OCH ALLT STRUL BÖRJAR OM FRÅN BÖRJAN!
Sambon sitter här ledsen och vi är återigen handfallna och vet inte längre vad vi ska göra åt situationen.
Jag ger upp!!!
skriven
Vilken otroligt tuff situation, som vad jag förstår ständigt upprepas. Jag säger som någon klok sa till mig en gång; "Man ska förtjäna att vara förälder.." och att införa körkort för att kunna få skaffa barn är väl passande, om inte förr, så nu!
Vilken jävla dåre till morsa. Usch!
Stå på er, jag håller på er!
<3